BoAb loggan

​Millesparken

Karta Millesparken Guds hand Ängel med klarinett Beethoven Europa-huvud Himmelen är blå Fjordvindens genomskinliga lyft och Du kan tygla det osynliga lyftet Skogstjärn och Skog Det tama Offerkärlek Solkärlek Z-ett blixtstycke Eld och Vatten
Millesparken karta konst


Guds Hand

1. "Guds hand", även kallad "Universum"

Carl Milles föddes 1875 på Örby Gård i Uppland. Efter avslutad skolgång sattes han i snickarlära 1892. Några år innan sekelskiftet fick Carl Milles ett stipendium på 200 kronor som gjorde det möjligt för honom att resa till Paris.

 

Under flera år försörjde han sig där bl.a. som ornamentsnidare. 1899 gjorde Milles sitt första framträdande på Parissalongen och året därpå erhöll han ett hedersomnämnande vid samma salong samt en silvermedalj på världsutställningen. 1904 bosatte han sig i München och ett år senare gifte han sig med den österrikiska porträttmålaren Olga Granner. 1906 återvände Milles till Sverige och utförde då bl.a. den första versionen av Gustav Vasa-statyn (Nordiska Museet).

 

I 20 år, mellan 1931 och 1951 var Carl Milles och hans fru Olga bosatt i Cranbrook utanför Detroit, där han innehade en professur i skulptur vid konstakademin. I början på 1950-talet återvände Milles till Europa. Under dessa sista år, fram till sin död den 19 september 1955, utförde Milles flera betydande verk, bl.a. Sankt Martin, Guds Hand, Människan och Pegasus och Aganippefontänen.

 

Skälet till att vi gett Carl Milles en så framträdande plats i "Millesparken" är hans oftast visionära formspråk. Vi tycker det harmoniserar mycket bra med vår egen syn på konstens viktigaste uppgift.

 

"Guds Hand" är tänkt att betraktas utomhus, som en siluett mot himlen. Människofiguren som placerats i den öppna handen verkar nyfiken och vetgirig inför allt det oförklariga hon ser. Han spanar upp mot rymden undrande inför universums alla gåtor.

 

Upp

Musicerande ängel

2. "Ängel med klarinett"

För Carl Milles var musicerande änglar en återkommande symbol för konstnärens roll som förmedlare av de andliga och konstnärliga impulser som ger glans åt vardagslivet. De förekom också mycket tidigt i Milles konstnärskap.

 

Den första, en flöjtspelande ängel, skapade han redan 1918 som en skiss till ett begravningsmonument över hans nyss avlidne vän, tonsättaren Emil Sjögren.

1932 visades Milles Lyrspelande ängel på Göteborgsutställningen.

 

I utställningskatalogen beskrev Milles skulpturen som ett begravningsmonument över August Strindberg.

 

Den klarinettspelande ängel som nu finns i Hällefors skapades 1949-51 i USA och hör till en grupp av fem änglar som spelar var sitt instrument.


Upp 

Beethoven

3. "Beethoven"

Carl Milles hade en djup kärlek till musiken, med tonsättare som Hugo Alfvén och Emil Sjögren i den närmaste vänkretsen. Att döma av Milles skivsamling, som finns bevarad intakt på Millesgården, var dock Beethoven den stora musikaliska favoriten.

 

Milles hade även en annan identifikationspunkt med Beethoven, nämligen de ödesdigra sjukdomar som drabbade dem båda. Mitt i livet, och på höjden av sin skaparkraft, mötte den tyske tonsättaren stora problem i form av en smygande dövhet som snabbt blev total. På samma sätt hotades Carl Milles bildhuggarkonst av en svår ögonsjukdom. Mitt under arbetet med Orfeusbrunnen drabbades han nämligen av grönstarr. En operation i USA 1933 räddade dock Milles kvarvarande syn från en tilltagande blindhet. Milles hade därför all anledning att ta efter Beethovens mod att trotsa sjukdomen och återvinna förnyad skaparlust.


Upp 

Europa huvud

4. "Europa-huvud"

Europa-huvudet är en lösryckt detalj från "Europa och tjuren" i sitt monumentala utförande.

 

Europas frisyr med de fladdrande lockarna är visserligen omarbetad, men det rör sig ändå om den sköna kungadottern, som blev bortrövad av den till tjur förklädde Zeus.

 

På ett symboliskt plan fördes Europa till konstens och skönhetens rike, och något av denna skönhetslängtan avspeglas i hennes öppna och leende ansikte.

 

Upp 

Himmelen är blå

5. "Himmelen är blå"

Göran Danielsson är född i Flen 1937 och utbildad i dekorativt och muralt måleri vid Högre Konstindustriella Skolan i Stockholm 1958-1963.

 

Han är representerad i bl. a. Ljusnarsbergss och Nora kommuner, på Örebro museum, i Örebro kommun och landsting samt Östergötlands landsting och Sundsvalls museum.

 

I Millesparken har han smyckat trappuppgångarna på Lindvägen 11 A-B.

 

Om sitt tema "Himlen är blå" säger Göran:

"- Jag har gjort en takhimmel, en vandring i ett landskap, där betraktarna med fantasins hjälp kanske kan hitta de stigar de vandrat, eller de sjöar de fiskat i. Utsmyckningen är utförd i formsågad, fräst och limmad i relief. Materialet är plyfa, acrylfärg, aluminium och baldguldsinläggningar. Den är applicerad mot regelverk i tak och på distans mellan tak och de färdiga utsmyckningarna har lysrör placerat på rummesn långsidor. de ger ett indirekt ljus som kompletterats med spotlights från fönsterväggen.

 

 

Upp

Fjordvindens genomskinliga lyft

Fjordvindens genomskinliga lyft

Fjordvindens genomskinliga lyft

Fjordvindens genomskinliga lyft

Du kan tygla det osynliga lyftet

Du kan tygla det osynliga lyftet

Du kan tygla det osynliga lyftet

Du kan tygla det osynliga lyftet

6. "Fjordvindens genomskinliga lyft" och "Du kan tygla det osynliga lyftet"

Byron Hulsart är skulptör och född i USA 1943. Han är bl.a. utbildad hos skulptören Poul Aushenback samt på konsthögskolan i Holbäck.

 

Han är representerad på bl.a. Munkbogården, Smedjebacken, Marie Center, Söllerd, Ferranti International, Pensylvania m.fl.

 

I Millesparken har han smyckat trappgångarna på Lindvägen 15 A & B.

 

Skälet till att Byron arbetar med tredimensionell konst är att han tycker att den ger fler verklighetsupplevelser än de tvådimensionella konstarterna. Han menar också att tredimensionaliteten ger en formmässig uttrycksstyrka som gör att man aldrig tvekar om föremålens existens.

 

I sitt arbete använder Byron metallegeringar, allt från rostfritt stål till tombak och brons. Han formar och svetsar samman figurer som, utan att få personliga drag, kan berätta om personliga upplevelser.

 

Så här säger Byron om den utsmyckning han gjort i trapphusen:
— Det var en stor glädje för mig att besöka trapphusen och se hur de boende erövrat dem och definierat funktionen utifrån sina behov, någonting som jag vill visa stor respekt för. Jag blev fascinerad av innertaket och jag som älskar att flyga högt, blev attraherad av de möjligheter jag såg i ytan på 2,2 * 5,2 m rakt över huvudet på en.

Utsmyckningen handlar om motsättningar, tung och lätt, maskin och natur. Om att sväva som en fågel, eller lätt som ett moln, om att flyga bort - och hem. Det handlar också om de genomskinliga funktioner som bygger moln och låter oss flyga. Jag tror inte att det krävs någon fortbildning för att kunna avläsa och ta emot mina berättelser i färg och formspråk och att ni vid första ögonkastet känner en viss optimism och livsglädje av utsmyckningen.


Upp

7. "Skogstjärn" och "Skog"

Text


Upp

Det tama
Det tama

8. "Det tama"

Anna Molander är född 1957 och utbildad vid bl. a. valands konsthögskola i Göteborg 1979-85.

 

Tidigare har hon gjort utsmyckningar i Glanshammar, sirishov och Baronbackarna i Örebro, Djäkneberget i Västerås och Kumla Vårdcentral, för att nämna några platser där hon är representerad.

 

Om sittt ema "vilt och tamt" säger Anna:

" De leder mina tankar till skogsdunkel, där de vilda djuren smyger som skuggor, ibland hastigt uppdykande, som när jag kör bil till Hällefors. Här finns även de för människan så viktiga tamdjuren. Vårt liv pendlar många gånger mellan motsatser som kan vara livsgivande. När jag fick uppdraget sammanföll gamla och nya tankar, som t. ex. kontrasterna mellan mitt eget trapphus - orenoverat sedan 30 år, och de nya i Millesparken. Till min stora glädje fick jag höra talas om OvoLin, med sina fina äggtemperafärger. Miljövänliga. här hittade jag ett sätt att måla om som passade mina intentioner, ljusult till det tama och ljusgrönt till det vilda. För mig finns Hällefors långt ut från det tama nära det vilda. Det kan bli 2000-talets största tillgång.

 

I Millesparken har hon smyckat trappuppgången på Lindvägen 19 A-B


Upp

Offerkärlek

Offerkärlek

9. "Solkärlek" och "Offerkärlek"

Anders Norman är född 1949 i Huskvarna och utbildad vid Hovedskous målarskola i Göteborg 1975-78.

 

Han är bl. a. representerad vid Göteborg konstnämnd, Uddevalla kommun, Lysekilskommun och Ricklundsgården, Saxnäs i Lappland.

 

I Millesparken har han smyckat husgavlarna på Lindvägen 7 och 21.

 

Det som framför allt kännetecknar Anders Normans måleri är en stark, koliristisk känsla med enorm lyskraft. Här finns ofta djärv med ändå väl anpassade färgsammanställningar. Någonting som genomsyrar de bilder Anders uppfört på husgavlarna i Millesparken


Upp

Z - ett blixtstycke

10. "Z-ett blixtstycke"

Beate Sundh som är född i Stockholm och studerade på konstfack 1974-79.

 

Hon har länge arbetat som målande konstnär men under de senaste två åren i allt högre utsträckning ägnat sig åt tredimensionellt skapande.

 

Eftersom Beate är bosatt i Bergslagen har det blivit natruligt för henne att arbeta i de material som området är känt för, nämligen järn, koppar och mässing.

 

Hon har smyckat trappuppgångarna på Lindvägen 7 A-B.

 

Om "Z- ett blixtstycke" säger Beate:

" Det är en symbol för den oanade kraft vi alla bär inom oss, ett utlösande moment".

 

Upp 

Eld

Eld

Vatten

Vatten

11. "Eld" och "Vatten"

Kerstin Jofjell är född i Årjäng 1949 och utbildad vid bl.a. De Vrije Academie voor Beldende Kunsten, Den Haag och konsthögskolan Valand i Göteborg. Hon är representerad i Karlstads, Forshaga och Örebro kommuner samt Värmlands landsting och SIDA, Mexico City.

 

I Millesparken har hon smyckat Kyllervägen 53 A-B.

 

Om sitt tema "eld och vatten" säger Kerstin:


— Jag har valt elden och vattnet för att de är så nödvändiga element i vårt liv. Men de innehåller också en stark symbolik. För mig står elden för inspirationskraft och förnyelse. Vattnet står för livets hemlighet och flöde. Vatten förekommer ofta i mina egna drömmar. Elden finns mer sällan i min drömvärld. Men jag har en drömbild som inspirerat mig till arbetet. Ett ljusgult hus står på en kulle. Det finns många öppna fönster i huset. Det brinner aldrig upp. I stället är elden som en lekfull kraft inuti huskroppen. Ingen rök bildas. Huset utstrålar trygghet och kraft. Elden och vattnet är för mig också nära förknippade med vardag-arbete-boende.


Upp